Hubot in the neighbor's garden

We have a hubot in the neighbor's garden. I think I will call him Arne.

Hej Gó vänner, våren kom till slut med stormsteg och vi fick hägg och syren blommande på en och samma gång.
Tots att allt prunkade loss samtidigt, så är skönt med värme, sol och frodig grönska efter en lång och tröstlös vinter.
Nu är det ju ett problem med allt som växer mer än det behöver, om man så säger. Allt behöver ju inte prunka för glatta livet, såsom nässlor, tistlar, gräs och maskrosor. MEN SÅ ÄR NU LIVET. Allt det vi inte vill ha i överflöd får vi just i överflöd. Vår granne har funnit bot på i vart fall ett av överflöden. Han har skaffat en självgående robotgräsklippare. Själv kallar jag den för en hubot, eftersom den är ute i ur och skur sju dagar i veckan och klipper gräset millimeterkort, som huvudet på en skinhead. Eftersom jag arbetar hemifrån och vid fint väder brukar inta min lunch ute så får jag numera alltid sällskap. Grannens hubot som jag döpt till Arne är ute och klipper gräset naggande kort medans jag äter min lunch. Han knirrar och knakar när han kör på en trädstam eller rot i marken. Första gången blev jag rädd och trodde han skulle gå sönder. Men numera är det ett bekant ljud som får mig att småle, när jag ser hur Arne backar sig ur något trixigt läge.
Frågan är om jag kan få över Arne på min sida, bara lite och nagga av lite maskrosor och annat smått och gott ogräs.
Går det att manipulera huboten utan att behöva flytta på nergrävda kablar eller utöva annan brottslig verksamhet?

Tills dess får jag fortsätta ha mitt lunchsällskap på andra sidan tomtgränsen.
Pia, en globetrotter som just nu förbereder allt inför kommande utställning på Annexet i Mölle och Formexmässan i augusti.


ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'ds.

Finally; garden in bloom.

För er som följer mig: Ni kan se att vi nu har röjt upp det mesta av björnbärssnår och trollhassel. Hm, vet nu inte om det är trollhassel. Det är i vart fall en trädliknande slingerväxt, som likt sega lianer snor in allt i sitt myller av grenverk. Den tvinnar in andra träd och växter, likt en ailien i sitt nätverk av tentakler, och allt under den dör. Ni ser den trassliga härvan av grenar längst upp till höger i bild.

Hej Go´vänner. Äntligen! Våren är här. En och en halv månad försenad. Vi är många frusna själar som har väntat och längtat. Under konstrundan i påskas, träffade jag cirka 250 - 350 besökare per dag under själva påskhelgen och alla (ja nästa alla, jag hann så klart inte prata med alla besökare), klagade de på vädret.
Det snöade både på långfredagen och på påskafton. Därefter blev det tack och lov sol, men tyvärr också mycket kallare resten av utställningsveckan.
Det här var första året som jag deltog i NVSK och för mig verkar antalet besökare vara förvånansvärt många. Jag har ställt ut på Konstrundan i Kronbergs län och antalet besökare där och då var betydligt färre. I NVSK i år var det konstnärer som hade upp emot 800 besökare per dag. Fantastisk siffra. Att antalet var så högt, beror nog till stor del på att vädret var som det var. Men också för att många besökare valde NVSK i år, istället för Österlens konstrunda. Media hade ju varnat för snökaos på Österlen.


Men till trevligare saker än snö: Vår trädgård står nu i full blom. Nja, nästan i vart fall. Påskliljorna blommar nu först i maj månad och vårt magnifika magnoliaträd börjar spricka ut i blom, om än lite tveksamt. Normalt brukar den stå i full blom i början av mars månad.

Snart är det hägg och syren som står på tur.
Inget är som väntans tider.

Pia en globetrotter som flytt till varmare breddgrader ett flertal gånger denna sega vårvinter för att få en försmak av vår, och för att härda ut.
Men nu så...

Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'.

Tips: Vi tog en golfresa till Belek och Gloria golf med GolfPlaisir efter påskhelgen. Vi hade bokat in oss på Lykia link golf resort. Tyvärr blev den uppköpt av franska Med Golf och ingår inte längre i GolfPlaisirs resmål. Dock fick vi möjlighet att spela på Lykia links en dag. Och jag måste säga att det är nog en av de finaste och vackraste golfbanor jag har sett i Europa. Du spelar utmed havet på böljande gröna fairways med ondulerade megastora greener. Och i fonden in mot land ser du snöklädda blå berg med dramatiska molnformationer. Vi spelade banan en vindstilla, varm och solig dag. Banan bjöd på en gudomligt vacker vy och härlig golf. Vad kan bli bättre?
Scoren? Nja, den ska vi inte tala om. Fram till green var den dock okej.

Bygg för smart trädgårdsförvaring.

Maken har byggt detta smarta delvis öppna trädgårdsförråd på baksidan av vårt garage.

Hej Gó vänner, eftersom vårt garage fungerar som boklager för mina barnböcker (säljs visserligen på Adlibris, men det stora boklagret ligger jag på eller snarare vårt garage...) förvaring av min jättelika gamla vävstol, om än nermonterad men ändå, samt som makens snickarverkstad. Således har vi ingen plats för våra trädgårdsprylar. För att inte tala om bilar... De får som de flesta villaägares bilar, stå ute, året om.
Så de senaste helgerna när jag har röjt mark bland taggiga björnbärssnår och seg trollhassel för vårt framtida växthus, har maken byggt ett trädgårdsförråd för att lösa en del av förvaringsbristen. Det hela blev ett smart funktionellt öppet förråd med hyllor och plåttak på baksidan av vårt garage. Mitt emot förrådet har vi en skyddande häck. Vinden kommer för det mesta ifrån havssidan, västerifrån så där har maken byggt upp en en spaljévägg. En del av väggen går att fälla ner så att den fungerar som ett planteringsbord. Det är grymt smart och helt i min smak.

En del av väggen har försetts med gångjärn och kan vi behov fällas ner och hänger då i kedjor och fungerar som ett praktiskt planteringsbord.

I Skåne har vi en liten fördel. vintertid drabbas vi endast kortare perioder av snö, så ett öppet förråd funkar här. Jag gissar att den här typen av förråd inte är värt byggbesväret i Norrland. Där måste förrådet förmodligen byggas med väggar runt om.

Pia, en för dagen nöjd globetrotter, som nu ska ut och inviga planteringsbordet och plantera ner de nyinköpta höstväxterna i jord och krukor.

ps. vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'. ds.

We look to the garden.

Decorated fence post with hops. The fence post are design by artist Raine Navin. He has carved dots and stripes on them. I bought them at an exhibition at castle Krapperup 1994.
*Den 9 oktober Anmärk. från maken: det är inte kråkor i våra döda almar utan duvor. Det är tydligen bara duvor som lever i parförhållanden enligt honom.*
Hej Gó vänner, i helgen har vi varit på Plantagen och inhandlat perenna växter, rabarber och fruktträd för nästa års skörd. När vi flyttade tillbaka till Sverige blev vi med trädgård som helt saknar fruktträd. För mig är en trädgård inte hel utan päron och äppelträd. Dock tog det ett år för oss att komma till skott, men nu är det gjort. Nu står de stadigt planterade i trädgården. Jag kan redan se framför mig hur de kommer att digna av frukt redan till nästa höst. Att personalen på Plantagen sa att det kunde ta upp till två år innan det blev frukt på träden, har jag helt negligerat. Jag har ju redan samlat på mig en massa recept på lingonpäron, ingefärspäron, äppelpajer och rabarberkompott.
En annan dröm som förverkligats är att ha humle som klättrar utmed träd och stöttor. Humle är något som känns så himla genuint och historiskt. Vi inhandlade två plantor med humle som vi först tänkte plantera utmed en av våra döda almar (vi har två), som vi inte haft hjärta att ta bort eftersom det alltid sitter ett gammalt par kråkor i dem. Jodå, det är ett par det har vi sett med egna ögon. Inte buskablyga precis. Men så kom jag på att vi har släpat runt på två stycken gärdsgårdsstörar över halva värden. De var bla med oss till Kina. Dock kom de aldrig upp på någon vägg. Tanken var att de skulle fästas på väggen som hillebarder och påminna oss om våra rötter i Sverige. Men det var inte så enkelt. Störarna var alltför höga och fick inte plats i någon av de lägenheter som vi bodde i under våra tre år i Shanghai.
Gissa om maken blev glad när jag äntligen kom på var vi skulle placera gärdsgårdstörarna. Han har aldrig riktigt förstått hur jag kunnat inhandla dem över huvud taget. Att jag köpte dem för endast 250 kr styck på en konstutställning är för honom en gåta. Ja, kanske det... men de hängde i taket på Krapperups konstsalong och jag tyckte de var så vackra. Att det sen var konstnären Ranine Navin som suttit och karvat ut mönstret för hand är än mer imponerande. Jag hade aldrig sålt dem så billigt om jag hade gjort allt det jobbet själv. Till saken hör också att jag haft förmånen att få göra reportage om Ranie och hans fru Gunilla Skyttla för tidningen Hemslöjden, en gång för länge sedan. Det gör också att gärdsgårdsstörarna får historia och liv. Hm, kanske jag ska kalla den prickiga för Gunilla och den randiga för Raine.
Nu väntar en lång höst och vintervila i trädgården, innan allt börjar prunka igen till våren. Jag längtar redan!
Pia en globetrotter med gröna fingrar. (Nja, där ljög jag rejält, men jag skulle önska att jag hade det).

ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då in dig på 'Äldre inlägg' eller klicka på Bloggarkivet längst ner på sidan.ds

Cobwebs cover the garden...

Sunday Oct.2 Soon the whole garden, including all furniture covered with cobwebs. Scary!

Lördag okt.1: Maken klagade på fula spindelnät, se bild nedan. Så därför kommer här ett mer traditionellt spindelnät. Men fula spindelnät? Jisses, kanske det bara var lite mer innovativa spindlar som kör en avantgardistiskt stil. Kommer de dessutom från en annan planet kanske det inte har samma konstruktionsteknik som de svenska. Klicka på bilden så får du spindelnätet uppförstorat.

Hela vår trädgård är insnärjd av hundratals spindelnät. Det är nästan så att man får lite obehagskänslor, trots att daggdropparna glimmar vackert i näten.

Fredag den 30 sep.
Hej Gó vänner, i morse när jag kom ut i trädgården var allt inhöljt i hundratals spindelnät. Det var nästa som om trädgården blivit invaderad av spindlar från en annan planet. Synen var först vacker med alla vattendropparna som glimmade i näten i det tidiga morgonljuset. Men efter ett tag byttes hänförelsen ut mot en kuslig obehagskänsla. Hur många spindlar är det? Flera hundra? Kanske tusen. Brrr! Jag får krypande obehagskänslor utmed ryggraden. För det kan väl inte vara så att det är en och samma spindel som lyckats med konstycket att klä in hela vår trädgård, verandan, balkongen och garaget med spindelväv? Vem vet något om spindlar? Jag googlade på Wikipedia och där stod följande: "Ett spindelnät är ett fångstnät vävt av en spindel. Spindeln använder nätkörtlar på bakkroppen för att framställa tråden. Den vanligaste metoden spindlar använder för att framställa spindelnät är att dra ett antal stödtrådar att hänga upp nätet på, ett antal radiella trådar från mitten till stödtrådarena, och en tråd i spiral från mitten. Spindelväv används ofta i tecknade serier för att visa att något stått orörligt en lång tid."
Jaha?... Inte gav det svar på mina frågor om spindelns kapacitet. Jag får fortsätta leta efter mer information. Vet du kära läsare så får gärna du höra av dig.
Pia en undrande globetrotter som är nyfiken på ett svar. Dock måste jag erkänna; är det hundratals spindlar i trädgården känns det väldigt spooky. Är det en enda spindel som lyckats med denna bedrift, är det minst lika hemskt!

ps.Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka in dig på 'Äldre inlägg' så hittar du allt från bröllop i Kina och matrecept till åldersnoja ds.

Pelargoner, ett ålderstecken? Are Geraniums a signs of aging?

En vacker trädgårdsmix blir det med gammalt slitet och nött till sommarens prunkade blommor.
Den här bilden tog jag hos min svägerska, vars trädgård bjuder på mycket ögongodis.

Hej Gó vänner, ta ett stopp och stanna upp och se er omkring och upplev den svenska sommaren in natura, på nära håll. Passa på och njut nu, innan allt vänder och sensommaren sveper in med stormsteg och blommorna slår över till höstblomster och kvällarna mörknar redan vid niotiden. Jag tog ett sådant stopp i min svägerskas trädgård och njöt av hennes vackra blomsterarrangemang, som hon med enkla medel fått att känns så självklart naturliga och inte sådär hysteriskt inredningsstylat. Så himla befriande!
Hon fyndar på loppisar och auktioner; gamla mjölkkrukor, spannar, stolar och kakburkar, som i sin tur ger en fantastisk inramning till hennes växter.

Matcha blommorna efter kakburkens färger och få till en vacker helhet och färgharmoni. Tänk bara på att göra hål i burkens botten så att blommorna inte drunknar vi eventuell nederbörd. För regnar gör det ju, ibland.

En fråga till er läsare, som jag och min svägerska ställde oss: 'Är det ett ålderstecken att gilla Pelargoner?' Ja, sa våra män. Nej, protesterade vi. 'Titta på Micael Bindefeld, han gillar ju pelargoner. Det är hans stora hobby.' "Ja, men hur gammal är han då?", undrade våra män. Vi, vred lite generat på oss och bytte snabbt samtalsämne.
Jag tänker inte i skrivande stund ens ta upp frågan om vilken åldersgrupp det är som tittar på Allsång på Skansen eller Så ska det låta.
Under tiden, jag INTE funderar på vad som är ett ålderstecken eller ej, så låter jag mina Mårbackapelargoner stå och blomma ålderslösa på förstukvisten. Pia, en globetrotter med näsan djupt försjunken i en pelargon.