Hubot in the neighbor's garden

We have a hubot in the neighbor's garden. I think I will call him Arne.

Hej Gó vänner, våren kom till slut med stormsteg och vi fick hägg och syren blommande på en och samma gång.
Tots att allt prunkade loss samtidigt, så är skönt med värme, sol och frodig grönska efter en lång och tröstlös vinter.
Nu är det ju ett problem med allt som växer mer än det behöver, om man så säger. Allt behöver ju inte prunka för glatta livet, såsom nässlor, tistlar, gräs och maskrosor. MEN SÅ ÄR NU LIVET. Allt det vi inte vill ha i överflöd får vi just i överflöd. Vår granne har funnit bot på i vart fall ett av överflöden. Han har skaffat en självgående robotgräsklippare. Själv kallar jag den för en hubot, eftersom den är ute i ur och skur sju dagar i veckan och klipper gräset millimeterkort, som huvudet på en skinhead. Eftersom jag arbetar hemifrån och vid fint väder brukar inta min lunch ute så får jag numera alltid sällskap. Grannens hubot som jag döpt till Arne är ute och klipper gräset naggande kort medans jag äter min lunch. Han knirrar och knakar när han kör på en trädstam eller rot i marken. Första gången blev jag rädd och trodde han skulle gå sönder. Men numera är det ett bekant ljud som får mig att småle, när jag ser hur Arne backar sig ur något trixigt läge.
Frågan är om jag kan få över Arne på min sida, bara lite och nagga av lite maskrosor och annat smått och gott ogräs.
Går det att manipulera huboten utan att behöva flytta på nergrävda kablar eller utöva annan brottslig verksamhet?

Tills dess får jag fortsätta ha mitt lunchsällskap på andra sidan tomtgränsen.
Pia, en globetrotter som just nu förbereder allt inför kommande utställning på Annexet i Mölle och Formexmässan i augusti.


ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'ds.