We look to the garden.

Decorated fence post with hops. The fence post are design by artist Raine Navin. He has carved dots and stripes on them. I bought them at an exhibition at castle Krapperup 1994.
*Den 9 oktober Anmärk. från maken: det är inte kråkor i våra döda almar utan duvor. Det är tydligen bara duvor som lever i parförhållanden enligt honom.*
Hej Gó vänner, i helgen har vi varit på Plantagen och inhandlat perenna växter, rabarber och fruktträd för nästa års skörd. När vi flyttade tillbaka till Sverige blev vi med trädgård som helt saknar fruktträd. För mig är en trädgård inte hel utan päron och äppelträd. Dock tog det ett år för oss att komma till skott, men nu är det gjort. Nu står de stadigt planterade i trädgården. Jag kan redan se framför mig hur de kommer att digna av frukt redan till nästa höst. Att personalen på Plantagen sa att det kunde ta upp till två år innan det blev frukt på träden, har jag helt negligerat. Jag har ju redan samlat på mig en massa recept på lingonpäron, ingefärspäron, äppelpajer och rabarberkompott.
En annan dröm som förverkligats är att ha humle som klättrar utmed träd och stöttor. Humle är något som känns så himla genuint och historiskt. Vi inhandlade två plantor med humle som vi först tänkte plantera utmed en av våra döda almar (vi har två), som vi inte haft hjärta att ta bort eftersom det alltid sitter ett gammalt par kråkor i dem. Jodå, det är ett par det har vi sett med egna ögon. Inte buskablyga precis. Men så kom jag på att vi har släpat runt på två stycken gärdsgårdsstörar över halva värden. De var bla med oss till Kina. Dock kom de aldrig upp på någon vägg. Tanken var att de skulle fästas på väggen som hillebarder och påminna oss om våra rötter i Sverige. Men det var inte så enkelt. Störarna var alltför höga och fick inte plats i någon av de lägenheter som vi bodde i under våra tre år i Shanghai.
Gissa om maken blev glad när jag äntligen kom på var vi skulle placera gärdsgårdstörarna. Han har aldrig riktigt förstått hur jag kunnat inhandla dem över huvud taget. Att jag köpte dem för endast 250 kr styck på en konstutställning är för honom en gåta. Ja, kanske det... men de hängde i taket på Krapperups konstsalong och jag tyckte de var så vackra. Att det sen var konstnären Ranine Navin som suttit och karvat ut mönstret för hand är än mer imponerande. Jag hade aldrig sålt dem så billigt om jag hade gjort allt det jobbet själv. Till saken hör också att jag haft förmånen att få göra reportage om Ranie och hans fru Gunilla Skyttla för tidningen Hemslöjden, en gång för länge sedan. Det gör också att gärdsgårdsstörarna får historia och liv. Hm, kanske jag ska kalla den prickiga för Gunilla och den randiga för Raine.
Nu väntar en lång höst och vintervila i trädgården, innan allt börjar prunka igen till våren. Jag längtar redan!
Pia en globetrotter med gröna fingrar. (Nja, där ljög jag rejält, men jag skulle önska att jag hade det).

ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då in dig på 'Äldre inlägg' eller klicka på Bloggarkivet längst ner på sidan.ds