Bland små vita bollar och dolda bilar.

Hål 18, Långe Jan, Ekerums GK, Öland.

Många var vi som letade små vita bollar i den halvmeter höga ruffen.

Hej Gó vänner, tre dagar på Öland med golf tar på otränat psyke och fysiska krafter. Fick för mig att Öland var en platt ö, men icke. Ön är mer kuperad än man (läs undertecknad) kan tro.
Vi hade bokat in oss på Ekerums Golf Resort för en minisemester. Vi valde ett golfpaket, gånger två dygn. En övernattning, en lunchbuffé, en tvårätters middag, en frukostbuffé samt en greenfee, kostar under högsäsong 1.375 sek per person, och det får jag lov att säga är onekligen prisvärt. Om än att lägenheterna börjar bli lite skamfilade, så är det på det hela taget valuta för pengarna. Får man dessutom sol, värme och blå himmel är det bara att tacka och le stort.

Ekerums Golf Resort erbjuder trerumslägenheter med fullt utrustat kök med balkong alt. uteplats med utsikt över 1:a tee.

Första dagen spelade vi på Långe Jan som är en 18 hålsbana för de golfspelare som vill ha lite mer utmaningar. Banpersonalen har med flit låtit ruffen växa sig halvmetershög och bli saftigt seg och tät. Ruffen är onekligen något att sätta tänderna i. Den kan liknas vid en seg ryggbiff som vägrar ge med sig hur vass kniven än är. Det är dessutom en ruff som är nästintill omöjlig att hitta bollen i. Men vem hamnar i tät, tjock och hög ruff? Jo, jag och de flesta andra icke proffspelande golfare. För många var vi, som var ute och letade efter små vita bollar som gömt sig och sökt skydd långt ner i det vegetativa gröna.
Dag två spelade vi med vänner på Ekerums andra 18 hålsbana; Långe Erik, tack och lov en något snällare 18 håls slinga med mer normal ruff som gjorde det betydligt enklare att hitta bollen om den nu av någon outgrundlig anledning förirrat sig bort i ruffen i ren förvirring av att ha blivit träffad av ett rent slag som gav lite längd. Men säg den lycka över en funnen boll som varar längre än till nästa slag.
Dock tror jag att jag är relativt ensam om att ha nitat motorhuven på en bil ute på en golfbana långt bort från bilvägar och parkeringsplatser. Mitt utslag på första korthålet landade nämligen mitt på motorhuven på en bil som stod parkerad och dold bakom ett träd till vänster om green. En snäll banarbetare nickade bara och sa att bollen studsat ut på grusvägen bakom green. Att han inte blev förbannad eller arg beror nog på att bilen tillhörde golfklubben och inte var hans egna privata bil. Tack och lov för det! Att han inte blev arg alltså.
Kan tänka mig hur en person med sin dyrt inköpta bil hade reagerat om den fått agera studsmatta åt vita små bollar.

Dag tre spelade vi på Grönhögens linksbana. När det inte blåser, solen skiner och fåglarna kvittrar då är banan fantastiskt vacker och hyffsat lättspelad (hm), trots sin djupa kraterlika sandbunkrar. Men vem är så dum att han eller hon lägger bollen där? Ja inte när det var vindstilla i vart fall, men efter hål 10 började vinden tillta och molnen började skocka sig vid horisonten. Plötsligt som om någon där uppe fått för sig att spela oss ett spratt så landade våra bollar i dessa kraterlika bunkrar med höga kanter uppbyggda av staplade torvskockor. Oftast hamnade bollen just där, tätt intill den höga muren av torv. Den är så klart uppbyggd hög och ointaglig, för att göra sandbunkern till ett hinder på vägen mot green. Men Vem är den golfspelare som pliktar och droppar sig bort från ett hinder av torv? Ingen, alla vill leka proffs och försöka slå ut sig, men icke, det går inte. Det var helt omöjligt att få upp bollen ur bunkern på ett slag. På hål 16 fick vi lite mer krydda i spelet, då började det regna för att tala om för oss amatörer att golf inte är något lätt spel. Golf ska spelas som det är tänkt från början, mitt i naturen enligt golfens alla regler och med vädergudarna som gamblers. Nu började golfbanan att visa sitt rätta jag. Grönhögens linksbana är en utmaning och det är vädret som till stor del styr om din golfscore blir bra.
Ska jag spela där igen? Ja, så klart jag ska. Men skippa maten i restaurangen, den fick mig bara att tänka på programmet, 'Kitchen nightmare' och 'Kniven mot strupen'.
Pia en klagande globetrotter med tycke för golf och god mat.

New Delhi in a new look

God sommar gó vänner.
Efter en lång och seg vinter med en brant uppförsbacke kom äntligen en fantastisk vår med sol och värme. Påsken med sin tropiska värme fick mig att tappa andan av ren förvåning. Ja den fick mig nästan överse med vinterns isigt bistra och mörka korta dagar.
Kung Bore hade ju förskansat Sverige i en iglo med tvärdrag i över 4 månader. Vem står ut med det? Vem kan ens föreställa sig att det ska bli en varm och solig vår? Och kanske i bästa fall en varm sommar? Inte jag i vart fall. Vi bokade därför en resa till Indien och New Delhi. Sol värme, trevliga vänner som vi skulle hälsa på skulle lätta upp stämningen och inge hopp om livet. Kanske kunde vi shoppa lite. Göra lite business.

Indira Gandhi flygplatsen har i alla år fram till 2010 varit en sorglig historia. Fram till sommaren 2010 var flygplatsens innandöme klädd med en illgrön heltäckningsmatta som genom årens lopp täckts med smuts och fläckar. Plaststolar i samma illgröna färg erbjöd en halvtaskig sittkomfort. Ett trasigt innertak som bara blev trasigare med året erbjöd elkablar i fritt fall. Passkontrollen fanns bakom några smutsvita pulpeter med bistra kontrollanter som aldrig log.
En mobil kiosk tillhandahöll pulverkaffe eller sött te med mjölk och på senare år även Coca Cola. Det var allt. För säkerhets skull hade jag förvarnat min reskamrat för att chocken inte skulle bli så total.
Döm om min förvåning; för när vi landade trodde jag vi landat på fel flygplats. Känslan att gå ut ur planet och in i byggnaden och inte känna att det luktade malmedel och inpyrd cigarettrök var märkligt. Nu är det totalt rökförbud överallt utom i de minimalistiska rökrum som finns utspridda lite här och där. Så den ny heltäckningsmattan som visserligen redan är hysteriskt mönstrad i bruna toner lär i vart fall förskonas från brännmärken. I övrigt var här rent fräscht och ljust. Flera trevliga restauranger och kaféer som Coffee Bean med latte, espresso och cappuccino.
Här finns också en fantastisk Spa avdelning, vem hinner med det? Men det är klart missar du en flight så kan du ta en spabehandling på Mahatma Gandhi och fördriva tiden medan du väntar.
Passkontrollen då? Jo helt makalöst bra, modern effektiv och trevlig personal som ler!!!

Det är nu tre år sedan jag var i New Delhi senast. Indien har inte förändrats nämnvärt under åren 1986 – 1993 då jag reste runt som journalist och1993 – 2002 då jag reste som produktutvecklare för IKEA.
Åren efter 2002 har det skett en grym förbättring vad gäller infrastruktur i vart fall i New Delhi. Okej nu ska jag inte överdriva och allt beror på vad man jämför med. Men med indiska mått mätt så är det en himmelsk förbättring. År 2002 var det fortfarande mycket kor och tjurar på gator och refuger. År 2007 hade de minskat något. År 2011 såg vi bara tre kor på en hel vecka. Trafiken hade lättat och det var inte alls samma trafikkaos som vi har upplevt tidigare år. Ingen som körde i fel körriktning för att det var mindre bilare i den filen. Märkligt!
Ännu märkligare var det att stå i en bankmatkö, och folk köade. Under tidigare år har kösystemet aldrig fungerat. Kanske saknar jag det lite?! Ska de bli lika ordningsamma som vi Svenskar som står o kö för allt?

Vår vecka blev bättre än väntat vi hittade en fantastiks leverantör som vi kommer att beställa knoppar, handtag, hängare och glaskulor ifrån. Hans showroom var en orgie av prylar. Rena rama fyndlådan. Och bäst av allt, han kan göra den design vi vill ha.
Just nu har vi registrerat in vår näthandel och kommer om någon vecka att öppna upp den. Du kommer att hitta oss på : www.eldinholmgrendesignshop.com
Vi ses! Pia / en globetrotters klagan med inslag av sol.

Fusion food in Shanghai

Marinerad och inte sprängd.

Ikväll ska jag laga till en anka, dock varken sprängd anka eller Pekinganka.
Det ska bli en mer västerländsk touch på det hela med apelsinmarinad och vitlök.
Ankbröst är grymt billigt att köpa i Kina. Två ankbröst kostar mellan 7 – 10 sek paret.
I Danmark går ankbröst, dock i något större storlek på cirka 45 danska kronor per bröst.
Jag har inte hittat ankbröst i Sverige, men det kanske beror på att vi mest varit i Älmhult och där är utbudet mer begränsat i jämförelse med storstädernas saluhallar.

Rätt tillagad blir anka som finaste filé i konsistensen. Det gäller bara att marinera köttet minst en timme innan och sen steka den med skinnsidan nedåt tills köttsidan börjar anta lätt gråton. Ta bort köttet från stekjärnet och lägg det i en ungsäker form fortfarande med skinnsidan nedåt och ställ formen i ugnen på 180 – 200 graders värme. Hur varmt beror på vilken typ av ugn du har. När köttet efter cirka 20 - 30 minuter börjar få stekyta på ovansidan ta ut det och svep in ankbrösten i en folie och låt de vila minst 10 minuter före servering. Önskas medium rare ta ut ankbrösten efter 20 minuter i ugnen. Köttet blir mycket saftigt och mört, när det får eftersteka och vila i folie.

Recept:
Ett ankbröst per person om de är små. Skåra skinnsidan med en vass kniv diagonalt tre – fyra snitt per bröst, före marineringen.

Marinad:
En halv pressad apelsin, 1 vitlöksklyfta, svartpeppar, hallonvinäger,( alt. vinäger med lite rårörda lingon i ) lite neutral olja, typ majs eller solrosolja. Bland ihop ingredienserna och lägg ner ankbrösten i marinaden. Låt ligga i marinaden minst 60 minuter.

Tänk på att kylskåpskallt kött drar ihop sig som i kramp när det kommer i kontakt med ett varmt stekjärn. Ta därför fram köttet i god tid innan det ska brynas. Rumstempererat kött ger fin stekyta och köttet ’krampar’ inte, det vill säga fibrerna i köttet drar inte ihop sig och minskar risken för att bli segt.
Matolja och en klick smör till att bryna köttet i.

Sås: Ta stekskyn från ankan, (den som blir över i folieförpackningen efter att ankan har varit i ugnen) pressa saften från andra halvan av apelsinen, späd med lite vatten samt några stänk kinesisk soja och koka ihop i en tjockbottnad kastrull. Önskas lite mer sötma kan du röra ner en tesked rårörda lingon. Koka upp. Runda av med lite grädde, peppar och salt. Häll såsen igenom en såssil så att den blir slät och fin före servering.
Gott till anka är potatis och blomkål , pressad till en mix. Alt. potatismos.
Bon Appetit från en globetrotter.

Klagomål från en globetrotter

Torsdag den 12.e november flyger jag med SAS från Kastrups flygplats till Beijing för att ta mig vidare till Shanghai.
Jag uppgraderar mig till Ekonomi extra för att mina flygpoäng går ut i december och det är ändå stört omöjligt att lyckas boka en bonusresa på poängen. Skönt med lite mer benutrymme och bredare flygstolar. Dock grusas glädjen något när fotstöden inte går att fälla upp mer än halvvägs så att ben och fötter fortfarande hänger i lodrätt läge och allt blod rusar ner i fötter och vrister. Jag känner nu att det kommer att bli stört omöjligt att få på mig skorna när vi landar.
Flygplansmat är ett kapitel för sig. I Ekonomi extra får vi dock in vinglas i glas och bestick i rostfritt stål. I Ekonomiklassen är det plastglas och veka plastbestick som gäller, kanske det är därför det bara serveras sönderkokt och finfördelad mat för något annat kan inte plastbesticken klara av.
Vad är det för fel att servera flygplansmat som går att äta. Varför detta slöseri med mat som måste kastas för at den är helt oätlig. Det borde vara ett lagbrott att servera söndermickrad torsk och segt ris. Pasta som sitter ihop i en klibbig klump och som någon stänkt några flisor med sönderkokt torr lax över. Det är så långt ifrån
’al dente’ man kan komma.
Efter en trots allt hyfsad natts sömn, serveras frukosten strax innan vi ska landa på Beijings flygplats.
Frukostbrickan ser lovande ut med varm mat, rykande varmt bröd och yoghurt.
I Ekonomiklassen på resan från Beijing fick vi endast en macka i cellofan som luktade så illa att bara tanken på att äta den gav mig kväljningar. Värre kunde den här frukosten inte bli. Glad i hågen öppnar jag cellofanlocket och där ligger en förskrämd vitbleck kycklingkorv och trycker sig mot en platt omelett. Kycklingkorven ser lika eländig och söndersprucken ut som efter en torkperiod i Indien, där marken har spruckit sönder och gapar med djupa sår i jordskorpan. Det rykande färska brödet hade nog haft förmånga vändor i mickron för det var stenhårt och segt. Nä, det blev ingen frukost den här flygresan heller.
Teknik, kunskap och vetenskap har gått framåt de senaste seklet, är det då inte märkligt att tiden står helt stilla när det gäller vårt sätt att transportera och utfodra människor i luften.
E-L.D. Klagomål från en globetrotter.