Hål 18, Långe Jan, Ekerums GK, Öland.
Många var vi som letade små vita bollar i den halvmeter höga ruffen.
Hej Gó vänner, tre dagar på Öland med golf tar på otränat psyke och fysiska krafter. Fick för mig att Öland var en platt ö, men icke. Ön är mer kuperad än man (läs undertecknad) kan tro.
Vi hade bokat in oss på Ekerums Golf Resort för en minisemester. Vi valde ett golfpaket, gånger två dygn. En övernattning, en lunchbuffé, en tvårätters middag, en frukostbuffé samt en greenfee, kostar under högsäsong 1.375 sek per person, och det får jag lov att säga är onekligen prisvärt. Om än att lägenheterna börjar bli lite skamfilade, så är det på det hela taget valuta för pengarna. Får man dessutom sol, värme och blå himmel är det bara att tacka och le stort.
Ekerums Golf Resort erbjuder trerumslägenheter med fullt utrustat kök med balkong alt. uteplats med utsikt över 1:a tee.
Första dagen spelade vi på Långe Jan som är en 18 hålsbana för de golfspelare som vill ha lite mer utmaningar. Banpersonalen har med flit låtit ruffen växa sig halvmetershög och bli saftigt seg och tät. Ruffen är onekligen något att sätta tänderna i. Den kan liknas vid en seg ryggbiff som vägrar ge med sig hur vass kniven än är. Det är dessutom en ruff som är nästintill omöjlig att hitta bollen i. Men vem hamnar i tät, tjock och hög ruff? Jo, jag och de flesta andra icke proffspelande golfare. För många var vi, som var ute och letade efter små vita bollar som gömt sig och sökt skydd långt ner i det vegetativa gröna.
Dag två spelade vi med vänner på Ekerums andra 18 hålsbana; Långe Erik, tack och lov en något snällare 18 håls slinga med mer normal ruff som gjorde det betydligt enklare att hitta bollen om den nu av någon outgrundlig anledning förirrat sig bort i ruffen i ren förvirring av att ha blivit träffad av ett rent slag som gav lite längd. Men säg den lycka över en funnen boll som varar längre än till nästa slag.
Dock tror jag att jag är relativt ensam om att ha nitat motorhuven på en bil ute på en golfbana långt bort från bilvägar och parkeringsplatser. Mitt utslag på första korthålet landade nämligen mitt på motorhuven på en bil som stod parkerad och dold bakom ett träd till vänster om green. En snäll banarbetare nickade bara och sa att bollen studsat ut på grusvägen bakom green. Att han inte blev förbannad eller arg beror nog på att bilen tillhörde golfklubben och inte var hans egna privata bil. Tack och lov för det! Att han inte blev arg alltså.
Kan tänka mig hur en person med sin dyrt inköpta bil hade reagerat om den fått agera studsmatta åt vita små bollar. Dag tre spelade vi på Grönhögens linksbana. När det inte blåser, solen skiner och fåglarna kvittrar då är banan fantastiskt vacker och hyffsat lättspelad (hm), trots sin djupa kraterlika sandbunkrar. Men vem är så dum att han eller hon lägger bollen där? Ja inte när det var vindstilla i vart fall, men efter hål 10 började vinden tillta och molnen började skocka sig vid horisonten. Plötsligt som om någon där uppe fått för sig att spela oss ett spratt så landade våra bollar i dessa kraterlika bunkrar med höga kanter uppbyggda av staplade torvskockor. Oftast hamnade bollen just där, tätt intill den höga muren av torv. Den är så klart uppbyggd hög och ointaglig, för att göra sandbunkern till ett hinder på vägen mot green. Men Vem är den golfspelare som pliktar och droppar sig bort från ett hinder av torv? Ingen, alla vill leka proffs och försöka slå ut sig, men icke, det går inte. Det var helt omöjligt att få upp bollen ur bunkern på ett slag. På hål 16 fick vi lite mer krydda i spelet, då började det regna för att tala om för oss amatörer att golf inte är något lätt spel. Golf ska spelas som det är tänkt från början, mitt i naturen enligt golfens alla regler och med vädergudarna som gamblers. Nu började golfbanan att visa sitt rätta jag. Grönhögens linksbana är en utmaning och det är vädret som till stor del styr om din golfscore blir bra.
Ska jag spela där igen? Ja, så klart jag ska. Men skippa maten i restaurangen, den fick mig bara att tänka på programmet, 'Kitchen nightmare' och 'Kniven mot strupen'.
Pia en klagande globetrotter med tycke för golf och god mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar