Gallerister tycker om konst.

Ulf Lindells grafiska målningar på plåt, Galleri Abante. Nästa utställare är den norske konstnären Björn Berg. Vernissage 3 mars - 18 mars.

Thomas Wahlström ställer ut på Konst och Folk fram till den 14 mars. Hans förenklade platta konstspråk flörtar med både symbolismen, Edvard Munch och kvinnan som objekt.

Hej Gó vänner, i veckan har jag varit i Stockholm för att insupa kultur och konst. Bor man som undertecknad i en avkrok mellan Höganäs och Mölle är det ett måste att spä på de kulturella strömningarna med jämna mellanrum. Så i tisdags var vi på en kulturtripp runt Hornsgatan i Stockholm. Och det var minst sagt lärorikt. Oftast går jag på konstgalleri enbart för att tycka till och inspireras av konstverken som ställs ut. Mindre sällan intervjuar jag galleristen om hans eller hennes syn på konstlivet och konstklimatet. Så kära bloggläsare min rekommendation: Gör det nästa gång ni går på konstgalleri. Det är grymt intressant.
Mindre kul var att endast två av sex gallerister tyckte att de hade samma säljutveckling som tidigare. Dessa två märkte inte av det bistra ekonomiska klimat som råder idag. Bra för dem trist dock, för de andra. En stor bov i det hela är så klart att de offentliga konstanslagen för konstinköp har minskat och många företag har slutat med konstföreningar och konstklubbar. Förr var det vanligt att så gott som varje företags personalklubb hölls sig med en konstförening. De köpte in konst som lottades ut till medlemmarna. I dag är de flesta gallerister och konstnärer beroende av privatpersonernas väl och ve. Därför anpassar en del gallerier sin konst efter vad deras besökare och köpare tycker om. Hm... Det visade sig att de flesta gallerier har en begränsad skara konstnärer som är knutna till dem, samt har en homogen köpkrets. Det är samma personer som troget återkommer till 'sina gallerier' och köper konst. Frågan är; vad gör galleristen sen, när dessa konstköpare har fyllt varje kvadratcentimeter av sina väggar eller helt enkelt faller av pinn? Var kommer förnyelsen och påfyllnaden ifrån? För på min fråga; om vilken konstnär som helst kan få ställa ut, visade det sig vara svårare för en ny konstnär att ställa ut än en för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga. De flesta gallerier har redan sin skara konstnärer och gallerierna är fullbokade ett och ett halvt till två år framåt. Hm... Lite provocerad, blev jag tvungen att fråga om Caroline af Ugglas skulle få ställa ut. Svaret blev nej. " Hon är musiker ingen konstnär". Hm... En annan gallerist tackade nej till Linn Fernström med kommentaren att hon bara var bara snygg och gjorde sig ett namn genom att måla Ingmar Bergmans huvud i sitt knä. Hm...
Visst finns det hyrgallerier, där konstnären får betala en summa per vecka för att ställa ut men åt dessa gallerier fryner de andra galleristerna på näsan. De menar att det bara är amatörer som tror sig vara konstnärer som ställde ut där. "De målar blommor i en vas och kallar det för konst" var det allmänna omdömet. Hm...
Det började kännas en aningen svårsmält. Vi tog lunch...länge.
Nästa dag besökte jag Liljevalchs Vårsalong på Djurgården. Även Vårsalongen var något som några av galleristerna tyckte var under all kritik. Hm... Personligen tycker jag att årets Vårsalong hörde till den bättre. Jag blev grymt imponerad av den textila bildkonsten. Hög klass rakt igenom. Motivvalet behöver vi inte gå in på, det är bara tycke och smak, samma sak med den målade bildkonsten. Roligt dock att det var så fullt med besökare mitt i veckan. OBS! Inte bara kulturtanter. Besökarna var faktiskt en blandad skara över alla åldersgränser och kön. BRA!
Dock skulle jag önska att det fanns mer etablerade konstnärer med på vårsalongen. Förr i tiden (läs 1970-tal) var det en mix av etablerade och amatörer. Det gav en intressant spänst på utställningen och lite mer kredd åt amatörerna, var verk fick hänga sida vid sida av de etablerade konstnärernas verk.

Anders Gyllerfelt ställer ut på Galleri Hera fram till den 14 mars. Anders Gyllerfelts måleri är välstämt i sitt färgspråk med mättade pasteller i kontrast till svart och vitt.

Grafiska Sällskapet på Hornsgatspuckeln är inrymt i det före detta Moriska caféet från 1927.
Just nu ställer Cecilia Enberg och Lotta Sjöborg ut fram till den 14 mars. Passa även på att njuta av det fantastiskt vackra lokalen. Orginalinredning från tiden finns kvar än idag, det är väl värt ett besök bara därför.

Lena Sundboms måleri är skissartat och fragmentariskt med färgstarka inslag. Hon ställer ut på Galleri Ekvall+ Törnblom fram till den 7 mars.

Alina Witwitzka ställer ut färgstarka målningar på Galleri Tersaeus fram till 14 mars. Bild saknas.

Pia en konstintresserad globetrotter som med åren lärt sig att tycke och smak aldrig kan vara rätt eller fel. Den bara Är!
Undrar du över priset på hyrgallerierna så ligger det på mellan 5,000 - 13,000 per vecka. Lite olika på hur publik gatan är samt vilken period på året du hyr.

ps. vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'.ds.

Drömmen blev ett magplask.

Ägarna till Wiktoriana slott drömde om ett slott i 1800-talsstil. De påbörjade en ombyggnad som tog abrupt slut efter att fasadens fått sin Viktorianska look.

Interiörbild från den tillbyggda halldelen. Renovering påbörjades för cirka 30 år sedan. Tanken var att riva bort allt gammalt för att skapa en illusion av viktoriansk slottsstil. Huset har nu stått tomt och oeldat i 20 år. Jag måste dock säga att väggen i hallen trots allt är fotogenisk den skulle vara ursnygg i en mode eller interiörfotografering. Åldrad patina blir alltid så himla vacker på bild. Men som sagt det är på bild det.

Hej Gó vänner, Vilket magplask. Det är länge sedan jag har blivit så besviken på en dröm. Vi är som jag skrivit tidigare ett entusiastiskt gäng som står och stampar otåligt inför vår guidade visning av mäklaren. Vi är glatt förväntansfulla och hoppas få se genuin slottsmiljö från tidigt 1900-tal. Vi kan alla se kakaleugnar och vackra väggpaneler och takstuckaturer framför oss. Men döm om allas slocknade blickar när mäklaren talar om att Wiktoriana slott är en påfynd av dess senaste ägare. De köpte Södåkras gammal skola i rött tegel, visserligen är skolan från 1912 men ändå inget slott. Döpte om det till Wiktoriana slott. De lätt bygga en fake fasad i vit puts och hemdesignad ornamentick runt fönster och dörrar för en sådär 30 år sedan. Jaha, så var det men den slottsdrömmen. Fler missnöjda mummel hörs från de tidigare så förväntansfulla besökarna. I det första rummet vi kom in i står i vart fall en öppen spis, om än väl inrökt, svart och sliten.

Mitt emot spisen tronar ett par stålstöttor. Och allas våra blickar drar upp mot taket.

Ovanför stöttor och playwood finns ett badrum i rosa. Mäklaren varnar oss för att gå in i badrummet när vi kommer upp på våning två. Golvet är murket och badkaret kan när som helst ramla ner genom tacket. Det har varit ett vattenläckage. Jag ser hur fler och fler blickar slocknar vartefter vi går runt i huset. Mäklaren påstår att det finns en spekulat som redan lagt bud på huset. Vi tittar på varandra och skakar på våra huvuden i tyst samförstånd. Skönt att det inte är vi som ska ta tag i den här renoveringen och stå för kostnaden, tycks alla tänka. Vi ser hur miljonerna fladdrar iväg i vinden.
"Ett bekymmer mindre att tänka på",säger min kollega när vi sätter oss i bilen och kör därifrån. Jag nickar och tänker att det var tur att maken inte var med. Han hande tvärvänt redan i hallen. För fuktig mögeldoft ger honom kväljningar.

Pia en globetrotter som trots allt vägrar ge upp sina drömmar om ett slott. Det är bara att fortsätta leta för vem vet...

ps. Vill du läsa hur slottsdrömmen började klicka då på 'Äldre inlägg' ds.