Drömmen blev ett magplask.

Ägarna till Wiktoriana slott drömde om ett slott i 1800-talsstil. De påbörjade en ombyggnad som tog abrupt slut efter att fasadens fått sin Viktorianska look.

Interiörbild från den tillbyggda halldelen. Renovering påbörjades för cirka 30 år sedan. Tanken var att riva bort allt gammalt för att skapa en illusion av viktoriansk slottsstil. Huset har nu stått tomt och oeldat i 20 år. Jag måste dock säga att väggen i hallen trots allt är fotogenisk den skulle vara ursnygg i en mode eller interiörfotografering. Åldrad patina blir alltid så himla vacker på bild. Men som sagt det är på bild det.

Hej Gó vänner, Vilket magplask. Det är länge sedan jag har blivit så besviken på en dröm. Vi är som jag skrivit tidigare ett entusiastiskt gäng som står och stampar otåligt inför vår guidade visning av mäklaren. Vi är glatt förväntansfulla och hoppas få se genuin slottsmiljö från tidigt 1900-tal. Vi kan alla se kakaleugnar och vackra väggpaneler och takstuckaturer framför oss. Men döm om allas slocknade blickar när mäklaren talar om att Wiktoriana slott är en påfynd av dess senaste ägare. De köpte Södåkras gammal skola i rött tegel, visserligen är skolan från 1912 men ändå inget slott. Döpte om det till Wiktoriana slott. De lätt bygga en fake fasad i vit puts och hemdesignad ornamentick runt fönster och dörrar för en sådär 30 år sedan. Jaha, så var det men den slottsdrömmen. Fler missnöjda mummel hörs från de tidigare så förväntansfulla besökarna. I det första rummet vi kom in i står i vart fall en öppen spis, om än väl inrökt, svart och sliten.

Mitt emot spisen tronar ett par stålstöttor. Och allas våra blickar drar upp mot taket.

Ovanför stöttor och playwood finns ett badrum i rosa. Mäklaren varnar oss för att gå in i badrummet när vi kommer upp på våning två. Golvet är murket och badkaret kan när som helst ramla ner genom tacket. Det har varit ett vattenläckage. Jag ser hur fler och fler blickar slocknar vartefter vi går runt i huset. Mäklaren påstår att det finns en spekulat som redan lagt bud på huset. Vi tittar på varandra och skakar på våra huvuden i tyst samförstånd. Skönt att det inte är vi som ska ta tag i den här renoveringen och stå för kostnaden, tycks alla tänka. Vi ser hur miljonerna fladdrar iväg i vinden.
"Ett bekymmer mindre att tänka på",säger min kollega när vi sätter oss i bilen och kör därifrån. Jag nickar och tänker att det var tur att maken inte var med. Han hande tvärvänt redan i hallen. För fuktig mögeldoft ger honom kväljningar.

Pia en globetrotter som trots allt vägrar ge upp sina drömmar om ett slott. Det är bara att fortsätta leta för vem vet...

ps. Vill du läsa hur slottsdrömmen började klicka då på 'Äldre inlägg' ds.