Uppfarten till vårt hus och grannens hus, måndag morgon. Maken och vår granne fick såga sig igenom två stora träd som fallit tvärs över den gemensamma uppfarten och blockerade vägen helt i söndags kväll.
Hej Gó vänner, så blev första advent knappast någon dag med glögg och myspus. Under själva adventsdagen skulle jag och en väninna, med hjälp av våra makar stå på Krapperups julmarknad för att marknadsföra Eldin & Holmgrens hemsida och visa upp sortimentet. Att det hade utfärdats en klass två varning redan klockan 06.00 på morgonen var vi helt okunniga om. Än mindre att det skulle bli en klass tre varning under eftermiddagen och kvällen. Detta fick vi reda på flera timmar senare av de få frusna besökare som struntat i varningarna och vågat sig ut och besöka den enda öppna julmarknaden i Skåne. Alla andra hade haft vett att ställa in. Med facit i hand, borde även vår julmarknad ha ställts in. Med tanke på de risker och konsekvenser som vädret trots allt förde med sig. Tänker på vår utställargranne som skulle köra 40 mil, från Krapperup på Kullahalvön upp till Jönköping den kvällen. Hoppas hon ändrade sig och tog in på hotell.
Efter en rätt ensam julmarknad med fler utställare än besökare, packade vi ihop alla prylar klockan 17.00. På vägen hem kunde vi känna hur den tunga Volvon skakade och ryckte oroväckande i de kraftiga stormbyarna.
Under kvällen åt vi och våra vänner en gemensam middag hos oss. När våra vänner skulle köra hem vid niotiden på kväll upptäckte vi att det inte gick. Två jätteträd hade fallit tvärs över uppfarten och stängde av utfarten helt. Tack och lov att träden inte fallit på någon av de fyra bilar som stod parkerade utanför husen.
Efter ett par misslyckade försök med två handsågar fick vi ge upp. Maken gick in till grannen och fick låna både honom och hans motorsåg. Som grannen sa; även han skulle ju till jobbet nästa dag.
Grannens träd gick av på mitten. Tur att den föll ut mot bäcken och inte in på deras hus.
Träd som fallit och knäckt staketet och som spärrar utfarten och ena vägen ner till stranden.
Jag tog en tur runt våra kvarter för att se om det var fler som drabbats av stormen. Tack och lov, så ser det lindrigare ut än då när orkanen Gudrun härjade 2005. Vi bodde i Småland då och där blev det rena rama kalhygget efter hennes framfart. Efter årets storm på Kullahalvön är det fler täd som står upp, än som ligger ner.
Pia en klagande globetrotter som trots allt är glad över att det inte blev en ny Gudrun. Då all skog blev platt.
ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då in dig på 'Äldre inlägg' eller på 'Bloggarkiv'. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar