When the dream of our own vegetables failed.

Våra alltför långa odlingslådor gav oss en skörd i dockskåpsformat.

He Gó vänner, visst var vi många som i april månad såg framför oss hur våra egenhändigt odlade grönsaker skulle prunka till fulländning och ge oss rikliga skördar nu i juli månad. Ja kanske inte på bönders vis, men på amatörnivå och hemmaodlarens. Oavsett om vi odlar i egen täppa eller på balkong så ser vi fram emot att få plocka egna brytbönor och sockerärtor, dra upp rödbetor, morötter och rädisor ur jorden. Hur sorgligt är det då inte att inse sitt eget misslyckande.
I April månad påhejad av mig, snickrade maken en stor odlingslåda med fem odlingsfack, som vi satte ut i trädgården i början av maj månad. Inspirerad av Trädgårdsfredag och Pernilla Månsson Colt, täckte vi marken med tidningspapper - för att undvika ogräs - la på kvistar och pinnar. Fyllde på och varvade med barkmylla, jord och gödning. Sådde morotsfrön, rödbetsfrön och rädisor enligt fröpåsarnas instruktioner. Vi avslutade det hela med att vattna rikligt. Maken la på stora glasskivor över odlingsfacken. Dessa är smart justerbara, så att vi har kunnat reglera lufttillförseln allt efter väderlek och utetemp. Sen var det bara att vänta, vattna och vänta. Döm om vår förvåning när de pigga spröda bladverken till grönsakerna plötsligt stannade av i sitt växande. Vad hade vi gjort för fel?
Svaret fick jag när jag var på besök hos min svägerska. Hennes odlingslådor är minst dubbelt så höga och här växer grönsaker och kryddväxter ut över sina ramar. Stolt drog hon upp morötter som var både 10 och 15 cm långa.

Svägerskans odlingslådor är dubbelt så höga som våra och här prunkar det i all sin kraft. Dillen på bilden är meterhög. Avundsjuk? Jag?... JA visst, så klart att jag är.

Hm, våra morötter har knappt vuxit ur babystadiet ännu. Lika så med rödbetorna. Jag som sett fram emot att få dra upp stora smarriga rödbetor som jag skulle förvälla i lättsalat vatten och sedan servera till en gratinerad chèvre chaud med ringlad honung och pinjenötter över. HA!
Men vad gör man med ett så kapitalt misslyckande? Deppar? Ja så klart, men inte länge. Det är bara att bita i det sura äpplet och tänka framåt.

Under tiden kan jag dela med mig av min rödbetssallad på egna odlade grönsaker, om än i miniformat. Det här behövs per person: några salladsblad, sköljda och tunt skivade färska rödbetor, morötter och rädisor. Hyvla en vällagrad getost över och toppa med olivolja spetsad med honung och strö över en nypa flingsalt. Faktiskt, det smakade mums och blev supergott.
Pia en misslyckad grönsaksodlares klagan. Men nästa år, då ni!