Hej Gó vänner, äntligen, efter två år är det borta. Maken gjorde det i söndags när jag var 'lost in east Skåne' på väg till ett medlemsmöte för konstnärscentrum syd. Jag har dåligt lokalsinne, men vår GPS ännu sämre. Efter 40 minuters extra irrande på smala grusvägar runt utkanterna av Lund med omnäjd och med en hastighet av 30 km i timmen, hittade jag till slut fram till vägg 11 och kom rätt och i tid. Det gjorde maken också. Kom fram till rätt beslut alltså. Vet inte hur mycket mod han fick ta till för att såga ner staketet runt vår uteplats, men till slut så. Men det kan ju också vara så att det var för att staketet var totalt uppruttet. Hm... Strunt samma vilken oraken var. Det vita staketet är nu borta och jag är supernöjd över det.
Nu har vi (läs jag - maken försöker vänja sig vid att inte ha staket), fått en bättre utsikt över vår lilla trädgård utan att behöva ha ett vitt halvruttet staket i vägen. Jag kan nu sitta på kanten av trädäcket och dingla med benen och sippa på en kopp kaffe och se hur de gula maskrosorna envist försöker ta över det gröna i gräsmattan, men det är smällar man får ta i livet.
Nu ska vi bara städa upp gamla staketrester och olja in trädäcket. Vi får ta det i helgen och hoppas på att vädret blir soligt och varmt, allt går så mycket lättare då.
Pia en för dagen lycklig globetrotter som njuter av att inte ha ett vitt staket.
ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'.ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar