Kapad av valp och linkedin.

Ping vår 13 veckor gamla tibbetanska spaniel, vill vara med överallt, dygnet runt. Jag försökte fotogafera nångra nya mattor som jag gjort till min hemsida, men efter 10 försök att flytta honom från mattorna gav jag upp. Det var lika bra att han fick vara med på bild.

Hej Gó vänner, senaste veckan har varit helt bananas!
Med en liten valp i huset blir det ingen rast och ingen ro. Vi ser ut som två hålögda zombies. Visst, i min förra blogg skröt jag ohämmat om honom. Men det var för att jag tyckte att några avbrott i nattsömnen inte var så farligt, men i längden så...
Dock vet vi ju att det går över med tiden. Han kommer att sova en hel natt, utan att behöva gå ut och kissa och bajsa klockan tre och klockan halv sex. En bekant sa glatt; att det tog hennes hund 8 månader att bli rumsren. Hm...

Linkedin goes bananas.
Från det ena problemet till det andra och betydligt mer tröttande: I veckan som gick fick jag en förfrågan på linkedin om att klicka accept till en arbetskollega. Sagt och gjort, jag klickade på accept. Efter en timme hade jag fått ett femtiotal mail från vänner, ytligt bekanta och obekanta personer som klickat accept till mig. Jag fick även e-post från helt okända personer, som sa att de inte var med i likedin, men väl kunde vara vän på facebook.
Men vilka var de? Hur fick de min e-mailadress?
Efter ett tag trillade en av polletterna ner. En av dem var ju den killen, som hade gett mig ett oförskämt skambud på min bil, när jag försökte sälja den på blocket. Han var inte ens särskilt trevlig. Hm...

Efter ett dygn men ännu fler accept och facebooksförfrågningar, insåg jag att all e-post jag någonsin haft via g-mail, måste ha skickats ut som förfrågning på att jag ville bli accept på deras likedin-listor.
Även maken klagade när han fick förfrågan en tredje gång. Han är varken med på linkedin eller facebook.
Jag fattade ingenting. Hur gick det här till?
Enligt likedin skulle jag vilja bli med på vår bankman på Swedbank linkedin-lista, chefen för DHL:s lista, Dagens industris lista, mina elever på heminredningskursens linkedin-listor, jornalisten på HD lokaldelens linkedin-lista. Hjälp! Hur kommer jag ur det här?
Det här är ju riktigt pinsamt!

Maken som är förståndig och inte med i något socialt media, påstod att jag säkert missat någon liten ruta som skulle ha klickats i innan jag tryckte på accept. Må så vara, men ska man behöva granska allt med juristögon, innan man säger ja till en kollega på nätet?
Varning: till alla som klickar accept på linkedin. Lusläs allt först, om inte, kan allt gå bananas och utanför er kontroll.
Pia en klagande, trött globetrotter, som är missnöjd med sociala medias totala makt över vår integritet. I vart fall min.
Var är vår valp? Jo, han sover på skrivbordet mellan mig och tangentbordet. Det gick bra när han var 9 veckor, men nu börjar han bli lite stor.

Ps. Vill du läsa fler inlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'.ds.

A saluki take his place.

Let's call him Barney. He is a saluki and a diva who takes place.

" A diva, I? You must be kidding me."

Hej Go`vänner, vi har nu varit hundvakt i fem dygn till goda vänner som är på semester. Hund och hund förresten. Det är en SALUKI, en arabisk vinthund med anrika anor. Rasen lär vara en av världens äldsta nu levande hundras och har funnit i cirka 7000 år och det är nog det som gör att den är så speciell och att den känner och uppför sig lite förmer än andra hundraser. Och visst, med all rätt. Saluki är en jakthund och har behandlats mer som en värdefull juvel av sina arabiska ägare än som en "simpel" hund så är det klart att den tycker sig vara något utöver det vanliga.
Maken och jag är båda uppvuxna med hundar och haft hund i större delen av våra liv. Vi har haft allt från pudlar, schäfrar till golden retriever. Alla raser har haft sina specifika egenheter och egenskaper, men ingen av dessa raser har försökt sätta oss på plats eller få oss att ge vika för deras egna impulser och ingivelser.
Dottern var hemma på besök och satt i fåtöljen och sappade framför Tv:n. Barney ställde sig mitt framför henne och skällde. Hon försökte på alla vis få honom att sluta skälla. Hon försökte prata lugnande till honom, klia honom bakom öronen - ha, försök det med en saluki. En saluki, låter sig inte klias eller gullas med om den inte själv bestämmer det. Vill den bli kliad, puffar den på dig med nosen, uppfodrande: Klia nu då! Jag står ju här! Först när dottern reste sig upp ur fåtöljen för att gå ut i köket slutade Barney att skälla och hoppade upp i fåtöljen och tog den i besittning. När dottern kom tillbaka för att sätta sig i fåtöljen igen vägrade Barney att flytta på sig. Fåtöljen var hans nu. Basta!

As a diva knows Barney his rights and takes the possession of the couch.

Klockan nolltvå och nollfem på morgonen lyckades Barney skälla upp oss så pass att vi sömniga och i pyjamas stapplade ut för en extra tidig morgonrunda. Kissnödig, han? Nja, han ville bara jaga lite kaniner och grannens katter. Missade vi hans skällande mitt i natten, ja det hände faktiskt en gång då vi sov med öronproppar, markerade han glatt revir i makens arbetsrum. Så vad göra? Det var bara att ta den morgontidiga rundan i ottan och tänka; ja,ja han är ju en saluki, en diva med anor.
Pia en globetrotters klagan över divor, som trots det gillar hundar.
ps. Gick vi aldrig ut och rastade Barney dagtid kanske ni undrar efter att ha läst detta. Jodå vi gick en morgonrunda på ca 30 minuter, en luchrunda på ca 60 minuter, en eftermiddagsrunda på ca 90 minuter och en kvällsrunda på ca 20 minuter. Vi har haft semester den här veckan så vi har haft tid ds.