Hej Gó vänner, så äntligen kom han, vår lilla tempelhund. Ping, är en Tibetansk spaniel men även kallad för Tibetansk tempelhund. Enligt legenden användes rasen som "bönehundar". De var tränade till att vrida munkarnas läderklädda bönehjul. Hundrasen lär ha rötter så långt tillbaka som till 700-talets Korea och har sedan spritts vidare till Kina och Tibet.
Efter våra år i Kina kändes det helt naturligt att välja en Tibetansk spaniel som vår nya familjemedlem. Mja, det är nu bara delvis sant. Faktum är, att vi sprang på en tjej på Mölle golfbana i somras, som hade en Tibetansk tempelhund med sig när hon var ute och spelade golf. Vi såg hunden sitta lugnt och stilla och titta på när hon slog iväg bollen utan att han rörde en min. Det var inget: Jaga efter vit boll eller skälla när hon slog till bollen. På hennes kommando trippade hunden glatt efter när hon gick drygt hundra meter fram för att slå sitt nästa slag.
Vi blev helt sålda. En sådan hund skulle passa oss. Vi tillbringar mycket av vår lediga tid på golfbanan.
När vi kom hem den eftermiddagen blev att googla runt bland Svenska kennelklubbens olika uppfödare och se om det var någon av dem som hade någon valpkull med tibbehundar på gång. Vi hade tur. En av tikarna på Lindbackens kennel* utanför Växjö, hade precis fått tre valpar 14 dagar tidigare. *Tibbebackens kennel from oktober månad.
Första mötet blev kärlek direkt. Vi tingade den minsta av de tre valparna. Nu en dryg månad senare är valparna 9 veckor gamla och vi har hämtat hem Ping. Den här helgen är den första tillsammans och vi gör allt för att lära känna varandra och bli en bra kombo.
Men vem kunde tro att en sån liten valp på knappt två kilo, både kunde fisa och snarka som en hel karl.
Cool utsikt. Vind i pälsen och en påtaglig doft av tång och salt hav.
Första natten gick bra fram till klockan 03.15. Det blev ut, kissa, leka och sen nytt försök att sova. Nästa natt gick bra fram till klockan 04.15. Då samma sak igen: Ut, kissa, leka och försöka sova.
Trots lite så och så, med nattsömnen, måste jag säga; att jag är imponerad av den här hundrasen. Maken och jag har haft flera olika hundraser tidigare. Främst har det varit stora hundar som Schäfer och Golden. Men ingen av dessa har endast 9 veckor gamla, gått och satt sig vid ytterdörren för att tala om de vill gå ut och göra sina behov. De har inte heller varit så tidiga med att följa en i fotspåren vart man än har gått.
Kanske är det för att det inte finns någon jaktinstinkt* i Tibetansk spaniel. Och kanske är det därför de inte de drar iväg på egen hand vid minsta doftspår som kan locka ut på villovägar.
*( Anm. från Uppfödaren. Kan visst förekomma viss jaktinstinkt.) OK. vi får se hur det utvecklar sig.
Det är mycket att upptäcka på en ny plats och i ett nytt hem. Då är det är gott att få somna in i sin korg med sin nya favoritleksak. Den lilla tigern fick Ping som inflyttningspresent av vår grannes lille son.
Pia en globetrotter som njuter av sol, värme och en ny liten familjemedlem.
Hm.. men vi får se hur det går med golfträningen: Att inte lockas att springa efter vita bollar...Återkommer om hur det går, när Ping blivit lite större och bott in sig lite mer.
By the way; Nu behöver jag inte vara avundsjuk på makens mini cooper längre. Jag har köpt en egen, fast lite större. En Mini cooper clubman D. Racinggreen med svarta fartränder och dubbeldörrar bak. Sa jag att det var en automat?
ps. Vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på'Äldre inlägg' och 'Bloggarkiv'. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar