Hej gó vänner, i går begravdes en vän ifrån våra år i Kina, efter en tids sjukdom. Det är sorgligt, orättvist och oförståeligt hur livet kan vara så hjärtlöst och abrupt. Man kan ju tycka att vi skulle få tid att leva klart först, innan någon för för sig att trycka på off-knappen. Hytta med fingret och säga att nu räcker det, du har gjort ditt här på jorden. Det är dags nu att lämna din kropp och själ för någon annan.
Jag har under åren träffat så många unga människor inkl. min syster och mina föräldrar som gått bort innan de har hunnit avsluta sina liv de varit mitt uppe i. Men livet är som bekant oförståeligt och grymt. Vi är ju födda till rättvisemänniskor och vi vill att allt ska ha en vettig förklaring till: 'Varför?' för att vi ska förstå och acceptera. Att allt som sker, gör det för att det finns en mening med det. Men icke! Här finns inga svar. Det är tyst.
Under tiden, tills vi accepterat det som skett, får vi söka tröst hos familj, vänner och medmänniskor som lyssnar och stöttar så gott de kan.
Pia en sorgsen globetrotter som minns en vän från tiden i Shanghai. Han var alltid så full av sång, skratt och humor.
ps. vill du läsa fler blogginlägg av mig klicka då på 'Äldre inlägg och 'Bloggarkiv' ds,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar