Vi är i slutfasen av vår treåriga vistelse i Shanghai. På måndag kommer flyttfirman och packar. Vi förbereder det hela med att packa och räkna ALLT! Ja ALLT, ska och måste inventeras, var enda liten socka, BH, skjorta, skor. Aj, aj så många par. Det är oroande farligt att börja räkna hur mycket man har av vissa saker, som skor och väskor till exempel. Då gäller det att antingen nöja sig med det man har eller rensa ut och skänka bort. Rensa samvetet lite, så att man om andan faller på, kan ge plats och möjlighet till nya inköp. Och andan brukar falla på, ganska så snart och ofta faktiskt. Hm, det finns kanske plats i handbagaget.
Tre år går fort, emellanåt, speciellt på allt det man skulle ha gjort, fixat och beställt. Nu står vi där med endast tre dagar kvar i lägenheten och vad har vi hunnit. Inte alls allt vi skulle ha gjort. Vi är troligen de enda västerlänningar som vistats tre år i Kina utan att ha knallat på den berömda muren. Tja, jag har sett den nedan ifrån, när jag av nöden var tvungen att besökte ett utedass på väg från en glasfabrik i norra Kina. Det var visserligen ett par år tidigare innan vi hade flyttat till Kina. Räknas det? Maken föreslog att vi skulle ta en tur till Singapore istället för att lägga tre dagar i Beijing. Tja, alla har vi olika prioriteringar.
Vi hann dock beställa kinaskåpet och byrån i sista minuten och få hem det i tid till packningen på måndag. Fantastiskt! Dock tog alla kinastegar i bambu slut i ett nafs. Jag har jagat runt som en skottspole för att få tag på tre stegar. Vilken färg och höjd som helst dög till slut. Att den ena var grymt sprucken spelade igen roll. Vi får fylla igen med träspackel kanske måla om den när den landar in i Sverige om ca 6 - 8 veckor.
Värre har det varit med det vi ( läs jag ) skulle sy upp på slutet. De tolv stolsdynorna och de tre par byxorna hade de inte ens börjat på när jag var på textilmarknaden för att hämta upp dem. Att de själva hade tidigarelagt leveransdag från fredag till torsdag på grund av att det snart är kinesiskt nyår spelade plötsligt igen roll. Leverans är nu utlovad till lördag.
Skjortorna jag hade beställt – hm… det var maken som hade så himla många – i alla fall många fler än jag. Mina beställda skjortor såg helt annorlunda ut än den skiss jag hade lämnat till dem. Skräddaren upplyste om att han hade varit på copymarket på Nanjing Xi Lu och sett en annan modell på krage som han tyckte var snyggare så den fick jag på mina skjortor. Suck!
Han fick bakläxa av undertecknad, men det hjälpte föga. Skräddaren skrek och stod på sig. Det var först när en ursnygg (irrelevant - men ändå) färgad kille som var samtidigt i butiken, talade om för skräddaren att han inte kan göra som han själv vill, utan att han ska ge kunden vad kunden vill ha. Först efter den reprimanden gav skräddaren med sig och lovade att göra om kragen så som jag hade skissat upp den. Leverans skjortor söndag. Det ska bli skönt att flytta hem!
Ikväll ska vi ha gäster, sista gästerna i vår lägenhet i Shanghai. Lite, lite sorgligt men det kommer att bli många, många fler middagar framöver i vårt nya hus i Nyhamnsläge. En urläcker svart gasspis står i vårt garage och väntar på att bli installerad. Spännande. Jag längtar.
Ikväll? Jo det blir helstekt oxfile, rosépepparsås, potatis och rostade rotgrönsaker. Vi måste tömma frysen. Värre är det med barskåpet, inget får tas med i containern. Vi kan omöjligt dricka upp allt sprit utan att dö av spritförgiftning, så det blir till att skänka den till bekanta och grannar.
En sista tur till copymarket på Nanjing Xi Lu blir det så klart, bara för att veta vad vi faktiskt kan leva utan men inte vill ha ogjort. Vem kan glömma alla dessa hysteriska säljare som rycker och sliter i en och skriker: ” Only for you madam. You are my best friend. Give me your best price”.
En globetrotters klagan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar