Klagomål från en globetrotter

Torsdag den 12.e november flyger jag med SAS från Kastrups flygplats till Beijing för att ta mig vidare till Shanghai.
Jag uppgraderar mig till Ekonomi extra för att mina flygpoäng går ut i december och det är ändå stört omöjligt att lyckas boka en bonusresa på poängen. Skönt med lite mer benutrymme och bredare flygstolar. Dock grusas glädjen något när fotstöden inte går att fälla upp mer än halvvägs så att ben och fötter fortfarande hänger i lodrätt läge och allt blod rusar ner i fötter och vrister. Jag känner nu att det kommer att bli stört omöjligt att få på mig skorna när vi landar.
Flygplansmat är ett kapitel för sig. I Ekonomi extra får vi dock in vinglas i glas och bestick i rostfritt stål. I Ekonomiklassen är det plastglas och veka plastbestick som gäller, kanske det är därför det bara serveras sönderkokt och finfördelad mat för något annat kan inte plastbesticken klara av.
Vad är det för fel att servera flygplansmat som går att äta. Varför detta slöseri med mat som måste kastas för at den är helt oätlig. Det borde vara ett lagbrott att servera söndermickrad torsk och segt ris. Pasta som sitter ihop i en klibbig klump och som någon stänkt några flisor med sönderkokt torr lax över. Det är så långt ifrån
’al dente’ man kan komma.
Efter en trots allt hyfsad natts sömn, serveras frukosten strax innan vi ska landa på Beijings flygplats.
Frukostbrickan ser lovande ut med varm mat, rykande varmt bröd och yoghurt.
I Ekonomiklassen på resan från Beijing fick vi endast en macka i cellofan som luktade så illa att bara tanken på att äta den gav mig kväljningar. Värre kunde den här frukosten inte bli. Glad i hågen öppnar jag cellofanlocket och där ligger en förskrämd vitbleck kycklingkorv och trycker sig mot en platt omelett. Kycklingkorven ser lika eländig och söndersprucken ut som efter en torkperiod i Indien, där marken har spruckit sönder och gapar med djupa sår i jordskorpan. Det rykande färska brödet hade nog haft förmånga vändor i mickron för det var stenhårt och segt. Nä, det blev ingen frukost den här flygresan heller.
Teknik, kunskap och vetenskap har gått framåt de senaste seklet, är det då inte märkligt att tiden står helt stilla när det gäller vårt sätt att transportera och utfodra människor i luften.
E-L.D. Klagomål från en globetrotter.